måndag 11 november 2013

Moderaternas förakt för arbetare och arbetslösa



Än en gång slås jag av hur duktiga Moderaterna är på att prata om vad de vill göra med samhället och sedan se hur de gör någonting helt annat. De är oerhört skickliga på att föra fram vidlyftigt tal om det förflutna Sverige, där de ondskefulla sossarna styrde med järnhand och kvävde individualisterna, som bara ville främja VALFRIHET (för Högern är detta ett helgonliknande objekt) och utåt sett framstå som liberala i de flesta samhällsfrågor (men egentligen var och är konservativa i det mesta, förutom anställningsvillkor och skattesystem; där experimenterar dem för fullt).

Reinfeldt talar om möjligheten att medborgare jobbar till 75 års ålder. Skulle han själv kunna göra det? Vilken effekt tror han att ett sådant här uttalande har på en undersköterska, som har en årsinkomst motsvarande en bråkdel av Reinfeldts årsinkomst? Han kan göra sina tio-tolv år i Riksdagen och sen verka i det fördolda som konsult på deltid för resten av sitt arbetsliv och ändå leva gott på en lön dubbelt så hög som 20 000-befolkningen.

Anders Borg talar om behovet av att ha flexibel arbetskraft i Sverige, dvs. geografiskt rörliga arbetare. Skulle han själv vara villig att lämna sina släktingar och alla vänner till förmån för en helt okänd ort hundra mil bort, med återkommande transportproblem (eller nekad ledighet) som försvårar återförening med bekanta? Tror han att Jobbet, som ett egenvärde, är det främsta som motiverar människor att existera?

Både Borg och Reinfeldt har också talat om att visstidsanställningar, deltidsanställningar, bemanningsanställningar och delade turer m.m. är en inkörsport för många unga som behöver komma in i arbetslivet. Tänker de någonsin på kvaliteten i dessa jobb? Vilken effekt tror de att sådana här jobb har på den anställde? Skulle de vilja testa att ta ett sådant här jobb i några år för att själva uppleva det? Har de någonsin själva haft ett sådant jobb?

Ulf Kristersson hävdar i en DN-artikel, daterad 22 augusti 2013, att Sverige har haft en god löneutveckling, som gör att ”…nästan alla svenskar fått det ekonomiskt bättre under de senaste åren”. Hur går detta ihop med Moderaternas eviga syn på löneutveckling, dvs. att så länge löneutveckling inte rubbar INFLATIONEN så är de nöjda? Märk väl här att inflationen, liksom TILLVÄXTEN och valfrihet, är heliga kor. Statistiken för dessa Totempålar måste följa en viss utveckling, annars är allt förlorat – främst för Stockholmare med tyskt efternamn.

Kristersson sträcker ut händerna i en pantomim och vädjar om ödmjukhet från oss alla:

”Långsiktig och seriös fördel­ningspolitik måste därför handla om hur en växande ekonomi ska komma alla till del...[]… Frågan borde därför vara hur en framgångsrik svensk fördelningspolitik egentligen ser ut i det moderna kunskapssamhället. Men den debatten har knappt ens börjat.”

Här ser jag en uppenbarlig minnesförlust, eller ren lögn. Hade inte Moderaterna bestämt hur Sverige borde se ut i framtiden redan under glada 90-talets nedskärningar? Bildt, Hamilton och övriga aristokrater ville ha det på ett visst sätt, Reinfeldt var inte långt därefter.
Reinfeldts Det Sovande Folket är en Otto von Bismarckversion av Mein Kampf, en ytterst cynisk och pessimistisk samhällssyn, där arbetare har blivit lata och dumma får. De borde egentligen stå med mössan i handen och vara tacksamma för att de ens har jobb. Bismarck hade säkert lagt till att arbetare (läs: medborgare – en arbetslös är inte mycket värt i denne preussares värld) ska vet hut, iaktta självdisciplin och visa vördnad för auktoriteter.
Borg var en förvirrad anarkoliberal som inte hade sina makroekonomiska kalkyler och diagram indoktrinerade ännu men var på god väg. Och vart var Kristersson vid den här tiden? Förmodligen en lokal socialarbetare, som skapat en cynisk människosyn och var frustrerad på de återkommande missanpassades eviga problem.

Nuförtiden har de alla slipat till språket. Man pratar inte om de huvudsakliga orsakerna bakom fattigdom, utsatthet, panikångest, depression och missbruk i samband med ovanstående. Nej, nuförtiden pratar man om Utanförskap och vad det tydligen ska vara. Det är en form av Nyspråk, där Moderaterna och deras lobbyister kan sälja in en idé och själva välja innebörden i ordet för dem som vill köpa den. Och genom dessa slipade lobbyister och marknadsförare så får allting en prislapp nuförtiden. Vad är lycka? Uppenbarligen pengar och karriär för Moderaterna. Vill man inte studera 5-6 år för ett högavlönat specialiserat jobb så är man mindre värd som människa. Det säger deras politik och praxis av det i anställningsvillkor, arbetstvister och brottsmål. Hur behandlade Maria Borelius sin städare? Det är inte relevant, tydligen, utan ”… vi vänder blad och går vidare…”, citat av kungen – som mottar en skyhög lön i förhållande tills hans utbildningsgrad, kompetens och ansvarsområde (han fungerar också som en informell diplomat förutom sina marionettjobb).

Kristersson fortsätter:

”Hur ska förskolan och skolan ge alla barn de kunskaper som krävs för det moderna arbetslivet? []…”… Här finns frön till en ny svensk välfärdsdiskussion bortom ytlig partiretorik.”

Men grundskolans kunskapssystem fokuserar mest på betygen sedan flera år tillbaks! Hur kan Moderaterna och högerregeringen vara oskyldiga till en sådan utveckling? Mer betyg, mer omdömen tvingar barnen att vid speciella perioder om året bara tänka på betygen, men aldrig tänka på vad de egentligen lär sig. Betyg för betygens skull. Högerregimen är bra på att prata om vikten av politisk dialog när de själva har skapat problemet. Jag borde göra samma sak på mitt jobb. Men jag skulle förmodligen få sparken då. I det här avseendet beter sig Moderaterna och Reinfeldtregimen precis som sossarna gjorde under sina regeringar.

Kristersson avslutar storartat:

Det finns en fin värdegrund bakom den svenska välfärdsmodellen. Den måste bara återupptäckas då och då, och pragmatiskt anpassas till det samhälle vi nu lever i. Då duger varken nostalgi eller återställare.”

Men den Välfärdsmodell som vi kände igen är ju nedmonterad och borta, det är Moderaterna och högerregimen skyldiga till! Ökningen av privata sjukhus, skolor, olika vårdinrättningar, infrastruktur (lokal transport), bemanningsföretag och delade turer är ett direkt resultat av högerregeringens ekonomiska experiment. Det här är Liberalernas tidsålder, då De får ha sin sandlåda för en gångs skull (tidigare, när de inte hade makten, var de väldigt duktiga på att klaga på hur kommunister lekte med sina planekonomier utomlands). För varje gång högern tillåter till exempel riskkapitalister att ta ut en fjärdedel eller femtedel i vinst från något som Vi alla tidigare betalade och fick en stabil servicegaranti så tillåter de att pengaflödet ökar med osäkra anställningar, osäker public service och osäker skolgång. Men det vill de inte prata om, utan de vill poängtera vikten av Valfrihet (så extremt mycket viktigare än rättvis tillgång till vård, grundskola och utbildning?), och att det är viktigt att ha en politisk dialog om detta. Det är världens sämsta svar någonsin. Det är inte ens ett svar, det är ett helt eget språk, ett Nyspråk. Vi kan uppenbarligen inte längre kommunicera på samma sätt som förr, utan måste tillgripa nya verktyg för att få fram en mening.