Än en gång slås jag av hur duktiga Moderaterna är på att
prata om vad de vill göra med samhället och sedan se hur de gör någonting helt
annat. De är oerhört skickliga på att föra fram vidlyftigt tal om det förflutna
Sverige, där de ondskefulla sossarna styrde med järnhand och kvävde individualisterna,
som bara ville främja VALFRIHET (för Högern är detta ett helgonliknande objekt)
och utåt sett framstå som liberala i de flesta samhällsfrågor (men egentligen var
och är konservativa i det mesta, förutom anställningsvillkor och skattesystem;
där experimenterar dem för fullt).
Reinfeldt talar om möjligheten att medborgare jobbar till 75
års ålder. Skulle han själv kunna göra det? Vilken effekt tror han att ett sådant
här uttalande har på en undersköterska, som har en årsinkomst motsvarande en
bråkdel av Reinfeldts årsinkomst? Han kan göra sina tio-tolv år i Riksdagen och
sen verka i det fördolda som konsult på deltid för resten av sitt arbetsliv och
ändå leva gott på en lön dubbelt så hög som 20 000-befolkningen.
Anders Borg talar om behovet av att ha flexibel arbetskraft
i Sverige, dvs. geografiskt rörliga arbetare. Skulle han själv vara villig att
lämna sina släktingar och alla vänner till förmån för en helt okänd ort hundra
mil bort, med återkommande transportproblem (eller nekad ledighet) som försvårar
återförening med bekanta? Tror han att Jobbet, som ett egenvärde, är det
främsta som motiverar människor att existera?
Både Borg och Reinfeldt har också talat om att visstidsanställningar,
deltidsanställningar, bemanningsanställningar och delade turer m.m. är en
inkörsport för många unga som behöver komma in i arbetslivet. Tänker de
någonsin på kvaliteten i dessa jobb? Vilken effekt tror de att sådana här jobb har
på den anställde? Skulle de vilja testa att ta ett sådant här jobb i några år för
att själva uppleva det? Har de någonsin själva haft ett sådant jobb?
Ulf Kristersson hävdar i en DN-artikel, daterad 22 augusti
2013, att Sverige har haft en god löneutveckling, som gör att ”…nästan alla
svenskar fått det ekonomiskt bättre under de senaste åren”. Hur går detta ihop
med Moderaternas eviga syn på löneutveckling, dvs. att så länge löneutveckling
inte rubbar INFLATIONEN så är de nöjda? Märk väl här att inflationen, liksom TILLVÄXTEN
och valfrihet, är heliga kor. Statistiken för dessa Totempålar måste följa en
viss utveckling, annars är allt förlorat – främst för Stockholmare med tyskt
efternamn.
Kristersson sträcker ut händerna i en pantomim och vädjar om
ödmjukhet från oss alla:
”Långsiktig och seriös fördelningspolitik måste därför handla
om hur en växande ekonomi ska komma alla till del...[]… Frågan borde därför
vara hur en framgångsrik svensk fördelningspolitik egentligen ser ut i det
moderna kunskapssamhället. Men den debatten har knappt ens börjat.”
Här ser jag en uppenbarlig minnesförlust, eller ren lögn. Hade
inte Moderaterna bestämt hur Sverige borde se ut i framtiden redan under glada
90-talets nedskärningar? Bildt, Hamilton och övriga aristokrater ville ha det
på ett visst sätt, Reinfeldt var inte långt därefter.
Reinfeldts Det Sovande Folket är en Otto von Bismarckversion
av Mein Kampf, en ytterst cynisk och pessimistisk samhällssyn, där arbetare har
blivit lata och dumma får. De borde egentligen stå med mössan i handen och vara
tacksamma för att de ens har jobb. Bismarck hade säkert lagt till att arbetare
(läs: medborgare – en arbetslös är inte mycket värt i denne preussares värld)
ska vet hut, iaktta självdisciplin och visa vördnad för auktoriteter.
Borg var en förvirrad anarkoliberal som inte hade sina
makroekonomiska kalkyler och diagram indoktrinerade ännu men var på god väg. Och
vart var Kristersson vid den här tiden? Förmodligen en lokal socialarbetare,
som skapat en cynisk människosyn och var frustrerad på de återkommande
missanpassades eviga problem.
Nuförtiden har de alla slipat till språket. Man pratar inte
om de huvudsakliga orsakerna bakom fattigdom, utsatthet, panikångest,
depression och missbruk i samband med ovanstående. Nej, nuförtiden pratar man
om Utanförskap och vad det tydligen ska vara. Det är en form av Nyspråk, där
Moderaterna och deras lobbyister kan sälja in en idé och själva välja
innebörden i ordet för dem som vill köpa den. Och genom dessa slipade
lobbyister och marknadsförare så får allting en prislapp nuförtiden. Vad är
lycka? Uppenbarligen pengar och karriär för Moderaterna. Vill man inte studera
5-6 år för ett högavlönat specialiserat jobb så är man mindre värd som
människa. Det säger deras politik och praxis av det i anställningsvillkor, arbetstvister
och brottsmål. Hur behandlade Maria Borelius sin städare? Det är inte relevant,
tydligen, utan ”… vi vänder blad och går vidare…”, citat av kungen – som mottar
en skyhög lön i förhållande tills hans utbildningsgrad, kompetens och
ansvarsområde (han fungerar också som en informell diplomat förutom sina
marionettjobb).
Kristersson fortsätter:
”Hur ska förskolan och skolan ge alla barn de kunskaper som krävs för det moderna arbetslivet?
[]…”… Här finns frön till en ny svensk välfärdsdiskussion bortom ytlig
partiretorik.”
Men grundskolans kunskapssystem fokuserar mest på betygen
sedan flera år tillbaks! Hur kan Moderaterna och högerregeringen vara oskyldiga
till en sådan utveckling? Mer betyg, mer omdömen tvingar barnen att vid
speciella perioder om året bara tänka på betygen, men aldrig tänka på vad de
egentligen lär sig. Betyg för betygens skull. Högerregimen är bra på att prata
om vikten av politisk dialog när de själva har skapat problemet. Jag borde göra
samma sak på mitt jobb. Men jag skulle förmodligen få sparken då. I det här
avseendet beter sig Moderaterna och Reinfeldtregimen precis som sossarna gjorde
under sina regeringar.
Kristersson avslutar storartat:
”Det finns en fin
värdegrund bakom den svenska välfärdsmodellen. Den måste bara återupptäckas då
och då, och pragmatiskt anpassas till det samhälle vi nu lever i. Då duger
varken nostalgi eller återställare.”
Men den
Välfärdsmodell som vi kände igen är ju nedmonterad och borta, det är
Moderaterna och högerregimen skyldiga till! Ökningen av privata sjukhus, skolor,
olika vårdinrättningar, infrastruktur (lokal transport), bemanningsföretag och delade
turer är ett direkt resultat av högerregeringens ekonomiska experiment. Det här
är Liberalernas tidsålder, då De får ha sin sandlåda för en gångs skull
(tidigare, när de inte hade makten, var de väldigt duktiga på att klaga på hur
kommunister lekte med sina planekonomier utomlands). För varje gång högern
tillåter till exempel riskkapitalister att ta ut en fjärdedel eller femtedel i
vinst från något som Vi alla tidigare betalade och fick en stabil servicegaranti
så tillåter de att pengaflödet ökar med osäkra anställningar, osäker public
service och osäker skolgång. Men det vill de inte prata om, utan de vill poängtera
vikten av Valfrihet (så extremt mycket viktigare än rättvis tillgång till vård,
grundskola och utbildning?), och att det är viktigt att ha en politisk dialog
om detta. Det är världens sämsta svar någonsin. Det är inte ens ett svar, det
är ett helt eget språk, ett Nyspråk. Vi kan uppenbarligen inte längre
kommunicera på samma sätt som förr, utan måste tillgripa nya verktyg för att få
fram en mening.
