Taxi - [gammal] dokumentär om satanism:
Så kul ibland att stöta på såna där kultdokumentärer. Det är felriktade frågeställningar, fyllda av fördomar och missuppfattningar om ockultism, satanism och djävulsdyrkan. Lotta Bromé, Erik Rodenborg och Mattias Gardell faller alla offer för den konservativt kristna kulturen (märk väl: konservativt) som formade vårat samhälle. Som tur är verkar inte dagens svenska media jaga religiösa avvikare med blåslampa, utan blivit införstådd att dess existensberättigande är självklart legitim och en naturlig del i vårat land.
Och vad hände med Dragon Rouge och Magus Caligula ("Masse" Broberg)?
Caligula är fortfarande med i Dark Funeral. Satanismen verkar han lagt på hyllan och ser tillbaks på ungdomen med en ganska ödmjuk ton. Även gruppen Dragon Rouge existerar fortfarande, men de har indirekt genom en gruppmedlems aktivitiet i Sverigedemokraterna blivit anklagade för det ena befängda efter det andra löjliga utpekandet från gamla liggsår inom nationalismen.
Så vad har hänt de senaste femton åren? Den svenska satanistiska rörelsen såsom den var är död. Ingen av de gamla banden utger sig för att vara satanister längre, utan snarare ateister, agnostiker eller bara allmänt intresserade av ockulta och mystiska idéer.
Återkommer om en annan gammal dokumentär värt att nämna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var lite roligt tycker jag, både den kassa journalistiken och denna typ av "religion", men jättejobbig musik.
SvaraRaderaExtra roligt: "Det jag får ut av ondskan är att jag bara behöver bry mig om mig själv, ingen annan. Utom dom jag älskar..."
Musiken, vilket jag växte upp med och har spelat sedan tidiga tonåren, låter sannerligen "jobbig" om man hör det första gången. För oss andra inbitna och miljöskadade är det en fröjd för örat =D Jag antar att det har och göra med vilken sinnesstämning man hamnar i när man hör en bra black metallåt, på så sätt är det som all annan musik, i det att man söker olika uttryck och impulser och hittar det som motsvarar ens preferenser.
SvaraRaderaMen jo, journalistiken har alltid varit såhär sensationsjagande när det gäller satanism, vilket alltmer tolkas som hyperindividualism snarare än någon genuin djävulsdyrkan. Någon egentlig religion kommer det nog aldrig bli, utan fortsätta vara en rörelse som inte är i konsensus om någonting och saknar viljan att skapa en institution för någon av inriktningarna. De enda som blev en ordentlig institution var Church of Satan i San Fransisco, men de blev som Scientologerna i Los Angeles, bara båg, falskt och girigt.
Tusen tack för att du väckte minnet till liv genom den gamla Taxi "dokumentären"! Hade helt glömt bort denna!
SvaraRaderaÖnskar att man var lika vältalig och nyktert resonerande som Thomas Karlsson när man själv var 23 år. Och varför såg Carl Abrhamsson ut som Ebbe Carlsson? Måste varit nån bokförläggar grej...
Decampis: kul att du uppskattade dokumentären, den är asrolig och bisarr att se på, jag hade då en handfull garv genom detta spektakel =)
SvaraRaderaHahaha... tänkte aldrig på att Abrahamsson hade samma look som Ebbe Carlsson, men du har ju rätt ju :D