Irriterande upplevelse

En sak som återkommer när jag suttit och läst en bok i timmar eller arbetat med något en längre tid är att det börjar vandra små ljusglimtar, som vita dioder eller avlägsna stjärnor på natthimlen, i centrumdelen av synfältet, oftast i horisontell riktning. Om jag försöker följa dem med blicken så ändrar dem riktning.

Det irriterande är att jag inte känner mig trött fastän detta tydligen brukar inträffa när man antas vara trött eller överansträngt ögonen, vilket jag inte upplever.

Och nu sen fyra fem år tillbaks har jag haft en konstig känsla som återkommer sporadiskt. Det är som om att plötsligt ser någon annan min omgivning med mina ögon, tar in alla intryck från hörsel, känsel och lukt medan jag är i bakgrunden och väntar på att vad det än är som ser allting genom mina ögon ska försvinna. Det irriterande är att ingenting händer, utan det försvinner efter en stund och jag känner mig desorienterad.

Jag är inte intresserad av definitioner på det här, för jag antar att det förekommer hos många andra människor som lever ett normalt liv. Men det är förbannat irriterande när man till ex. var just uppe i ett intressant tankespår eller skulle just göra något viktigt som det här inträffar och man blir som helt borta och glömmer bort vad man tänkt göra.